Runö (Ruhnu vald)
Runö (Ruhnu; Roņu sala; Runö) är en estnisk ö belägen mitt i Rigabukten, med en yta av 11,9 kvadratkilometer. Ön utgör en egen kommun, Runö kommun, som ligger i landskapet Saaremaa (Ösel). Ön är känd som del av Aiboland, den estlandssvenska benämningen på de forna svenskbygderna i Estland.
Runö var från 1300-talet till 1560 en del av biskopsdömet Kurland, och från 1560–1562 danskkontrollerat, varefter ön avträddes till hertigdömet Kurland. Från 1621 till 1708 tillhörde Runö kungariket Sverige, och därefter olika ryska statsbildningar – Tsarryssland och kejsardömet Ryssland.
Terrängen på Runö är platt och den grunda sandiga botten som omger ön kallas Fladen. Öns högsta punkt, Högberget (Runska: Haubjerre uttal: håobjäre), når 30 meter över havet och där står Runö fyr (Ruhnu tuletorn). Den sträcker sig 5,5 kilometer i nord-sydlig riktning, och 3,5 kilometer i öst-västlig riktning.
På estlandssvenska uttalas Runö ru:n.
Runö var från 1300-talet till 1560 en del av biskopsdömet Kurland, och från 1560–1562 danskkontrollerat, varefter ön avträddes till hertigdömet Kurland. Från 1621 till 1708 tillhörde Runö kungariket Sverige, och därefter olika ryska statsbildningar – Tsarryssland och kejsardömet Ryssland.
Terrängen på Runö är platt och den grunda sandiga botten som omger ön kallas Fladen. Öns högsta punkt, Högberget (Runska: Haubjerre uttal: håobjäre), når 30 meter över havet och där står Runö fyr (Ruhnu tuletorn). Den sträcker sig 5,5 kilometer i nord-sydlig riktning, och 3,5 kilometer i öst-västlig riktning.
På estlandssvenska uttalas Runö ru:n.